Att komma under våra skal

Att våga möta oss själva bortom alla skal är läskigt!

Vi tror på våra omedvetna sanningar.

Drar några exempel på ytterlägen:

Vissa bygger upp fantastiska historier om sig själva som framgångsrika, snygga, perfekta, odödliga… de gillar det glamourösa. Vill helst omgärda sig med de som ”är mest framgångsrika”. Omgärdar sig snabbt med ”viktiga människor”.

Andra gör samma sak fast tvärtom; ser sig som skadade, drabbade, orättvist behandlade, sjuka och underdogs.. gillar det svåra i livet och söker endast samförstånd med likasinnade.

Ytterligare andra likställer sig inte med andra alls. Vill inte bli störda/påverkade. Fjärmar sig allt och alla.

Vi skapar oavsett karaktärer av oss själva, beroende på omständigheter. Och ofta en mix av ovan nämnda stereotyper. Men våra karaktärer ÄR INTE SANNA.

Vi tror vi är våra valda, trygga föreställningar.

Det är egots lek. Egot vill att vi använder vår smärtkropp i försvar för vårt verkliga inre. Smärtkroppen kan lika gärna vilja gömma oss i en glorifierad verklighet som sårad eller distanserad.

Det är samma spel. Vårt inre gömmer sig. Utmaningen är att avklä egots natur.

Vi KAN vara i en period av framgång/ flow, en period av prövningar, sorg och svårigheter. Behöver egentid. Men inget av det ÄR vårt äkta väsen. Inget av det är vår riktiga sanning.

Vår inre sanna kärna berörs inte av sorg eller framgång.

Det har en konstant sanning av enbart VARANDE.. Orubbligt.

Sedan är resan lång mot att bli helt medveten om vad vi egentligen är, men det intressanta är att börjar vi öppna ögonen för att det finns ngt mer, något bakom fasaden vi valt att tro på, då är vi på väg till en inre resa. Roligare än det låter kanske! Skitroligt faktiskt😁

Bild: @konstbirgittaramstrand