När isdrottningen smälter

Vi är rädda för misslyckanden, orättfärdigheter, kritik, åldrande och döden. Vi blir ratade av någon vi älskar, vi kommer inte in på en utbildning, vi råkar ut för olyckor, sjukdomar, vi blir utsatta för hat, rasism, sexism, våld.

Men det häftiga med svårigheter är att det står för en stor möjlighet, om vi vill se.

Varje gång vi möter något som sliter oss ut från vår trygghet eller vårt ekorrhjul, så vaknar vi till. Ofta i skräck över vad som "tagits ifrån oss". Vi vill fighta emot det för att få återgå till vårt hjul/ vår trygghet igen.

Så, phu, nu blev det bra igen. Spinn spinn. Blunda

Men om vi istället väljer att stanna upp. Möta det svåra. Lyssna. Se. Känna. Utmana oss i att se vad som väcks, så finns det ofta en guldgruva där nere. Guldet visar sig bara genom modigt undersökande. Bara där får du något vackert att bygga vidare på.

Där får du tillslut konstruktiv kraft: Utökad emati, ödmjukhet och lugn, närvaro. Tillgång till förlåtande förhållningssätt, nyanserande tankar och så mkt mer växande i din egna själ.

Men stannar du inte upp så missar du allt!!

Du missar potentialen, den riktiga kraften.

Vi serveras kärlek, flow och framgång och vi serveras motstånd och prövningar. Allt i livet är menat att balanseras, att utforskas och växa av.

Ljus finns när vi möter mörkret och inte räds det.

🔥🌊🙏